Samlade tankar om samlande.

Repatriering

Ett svårt ord för en ganska enkel företeelse, nämligen återlämnande av föremål till de ”ursprungliga ägarna”. Mitt val av citattecken kring de ursprungliga ägarna röjer mycket av problematiken. Samlarföremål (jo, det rör sig oftast om just samlarföremål, hur oskattbara de än må vara), som idag ägs av privata samlare eller av andra staters institutioner är ofta svåra (ibland hart när omöjliga) att spåra. Föremål som var legitima beraktas idag som etiskt stinkande tjuvgods.

Den senaste i raden jag läst om är kravet från Peru om ett återbördande av ca 40.000 kulturföremål från universitetet Yale, USA. Samlingen går tillbaka till den amerianska upptäcktsresanden Hiram Bingham, som under 1900-talets början lagligt togs om hand av den amerikanske samlaren, arkeologen och upptäcktsresanden under en arkeologisk utgrävning i området i och runt staden Machu Picchu; en fyndplats han själv upptäckte och utforskade. Tanken var från början att detta kulturlån skulle återbördas till Peru, även om det hela inte skett utan viss kontrovers.

Som samlare, hur oansenlig jag än må vara, känner jag mig alltid tvehågsen inför den här typen av fall. Jag menar att hela debatten kring repatriering tenderar att göras alltför svartvit av media. Svaret på återbördande är naturligtvis oerhört svår att ge enkla svar på. Länder som fanns då existerar inte idag, arvingar finns inte, de var ursprungligen gåvor, samlingen sköts bäst där den är idag etc etc. Ja, listan kan göras lång. Men intressant är det, inte minst för oss samlare, eftersom den sätter fingret på något väsentligt: äganderätten till samlarföremål.

Idag har museiföremål (tjuvgods eller ej) blivit föremål för en het debatt kring äganderätt. Föremålen har blivit politiska spelpjäser, där kulturarv mer än någonsin kommit att symbolisera nationell stolthet och maktanspråk. Lösningarna är inte enkla. Skulle man dra saken till sin spets skulle museerna (främst) i Europa och Nordamerika snart stå tomma. Och andra sidan har naturligtvis alla nationer rätt till sitt kulturarv. Frågan är bara på vilken juridisk grund stater kan kräva återlämnande av föremål. För även om det är etiskt rätt är det inte nödvändigtvis lagligt enkelt.

Fortsättning följer…  

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Please reload

Please Wait
error: Content is protected !!