Sinofilerna

En bok med visst intresse för oss samlare har publicerts.Boken är skriven av den historikern Perry Johansson och har titeln Sinofilerna, med underrubriken Kinakunskap, samlande och politik från Sven Hedin till Jan Myrdal. Boken berör till stor del Sveriges syn på Kina som kulturland, men tar sitt avstamp i det faktum att många svenska forskare samlade kulturföremål som såldes till förmögna svenskar eller utgjorde grundbulten till flera museer.

Samlandet av fornföremål stor i fokus, eller snarare stölden av fornföremål. För många är de svenskar som åkt till Kina i vetenskapens namn enkom för att tömma landet på arkeologiska föremål. Nåja, jag hårddrar lite. Alla var inte kulturtjuvar. Den kände Johan Gunnar Andersson (känd som ”Kina-Gunnar”) har gjort sig ett namn som kännare av Kina, aktad också av kineserna själva. Även om hans tillvägagångssätt inte alltid var etiska bidrog han till att kunskapen om de kinesiska fornfynden ökade.

Boken ger en inblick i många kända svenska forskares förhållande till kinesisk kultur. Samlandet av kinesiska antikviteter ges en ganska grundlig historisk genomgång. Det är med stort intresse man läser om turerna kring dåvarande kronprins Gustav Adolfs påtryckningar för att få till stånd det som kom att bli Östasiatiska museet. Inköpen och insamlingarna skedde måhända inte alltid (med modern kompass) helt korrekt, men alltid med en äkta kärlek till de föremål den kinesiska kulturen frambringat.

Boken är inte minst en etisk partsinlaga i ett ämne som i vår samtid tycks betyda långt mer än det faktiskt gjorde när det begav sig. Den bör läsas av samlare och andra med intresse för hur kulturhistoriskt samlande, kultur och politik kunde te sig för inte allt för länge sedan.