Strindbergs stjärna

Ja, så lyder titeln på en bok av författaren Jan Wallentin, som redan rönt stor uppmärksamhet. Boken har allt det en riktigt bra äventyrsroman ska ha: intrig som länkar samtid med dåtid, samvetslösa bovar, hemliga organisationer, udda flyktvägar och ett mått av andlig nyfikenhet.

Vad har då allt detta med samlande att göra, undrar du? – Jo, en liten replik i boken fångade min uppmärksamhet, och riktade strålkastarljuset mot min nyfikenhet på samlarens själ:

”- Den som vill få ordning på historien älskar samlaren […]” (Källa: Strindbergs stjärna av Jan Wallentin, 2010, s. 149.)

Visst är det så att mycket av det vi i dag tar för givet, i form av kunskap om det förgångna eller för den delen kunskap om vår omvärld, hade varit mycket mindre om inte samlaren funnits. Allt sedan vetenskapens begynnelse har samlandet varit själva grundbulten i det vetenskapliga arbetet. Resultatet av kunskapsstegringen som följt i det vetenskapliga samlandets spår kan inte ersättas. Antika grekiska urnor, medeltida mynt, uppstoppade insekter, ja allt är en del av enskilda samlares samlar- och kunskapsiver.

Tänk på det när du ställer nästa samlarobjekt i vitrinskåpet. Vi samlare är i bästa fall kulturräddare och främjare av vetenskap.