I huvudet på en sakletare

Jag funderar då och då på varför jag själv börjar samla på något. Ibland är det rena tillfälligheter, som gör mig till samlare av något. Jag minns att jag fick ett startpaket för frimärkssamlare när jag var runt 10 år gammal. Detta gav bränsle till min samlande själ. Sedan dess har – bland mycket annat – tusentals frimärken, helsaker och förstadagsbrev hamnat i min filatelistiska samling.

En del av oss har nog ett inneboende behov att att organisera, ordna tillvaron. Det är denna strävan efter ordning som gör många till samlare. Man vill helt enkelt ha kontroll, oavsett om det rör sig om en aldrig så liten del av världen. Ordning och kunskap går ofta hand i hand, även om ordningen ibland också kan vara kaotisk (som hos mig).

En kommentar från en anonym samlare: ”Samlandet är ju lite av galenskap … jag har en hunger efter att veta mera, få kunskap.”

Jo, så är det nog. Kunskap och samlande går hand i hand. Utan kunskap blir samlandet bara staplande på hög; en hög utan innehåll och mervärde…

Så, vad sker i huvudet på en sakletare/samlare? Tja, en del svar hittar ni kanske i denna artikel, som skildrar utställningen Samlarens själ, som gick för några år sedan på Länsmuseet Gävleborg.