Samlande, museer och vetenskap

Vad har samlande, vetenskap och museer gemensamt? Inte mycket, kanske någon svarar. Det är dock det motsatta: de har nästan allt gemensamt! De parallella trådarna i denna treenighet går mycket långt tillbaks i tiden. Tydligast märks detta vad gäller naturalier, samlingar av naturföremål.

Redan under senmedeltid och renässans samlade lärda män (för institutionaliserad kunskap var ännu bara ett privilegium för män) bl.a naturalier i syfte att vinna kunskap om naturen. Naturaliekabinett grundades för att visa sambandet mellan den stora- och den lilla världen. Samlandet av naturföremål var under renässansen ett sätt att visa relationer, relationer som var ordnade och skapade av Gud. Långt in i tidigmodern tid ansågs forskare kunna vinna kunskap genom att studera dessa samband. Så också den berömde Carl von Linné, som tycktes se Gud verka i den ordning han fann i naturen. Att samla naturföremål möjliggjorde också systematiska jämförelser. Man tog in naturen i delar istället för att se till en kaosartad helhet. Därmed var också den specialisering född, som har kommit att dominera vetenskapen.

Alltså, de första samlingarna grundades inte helt oväntat av lärda män. En av de kändare var Ulisse Aldrovandi, som verkade som professor i Bologna, Italien, under 1500-talet. Aldrovandi var dock inte strikt vetenskaplig i modern tappning. Han blandade myt och fakta friskt. Bland annat blev hans påstådda ”drake” föremål för många beundrande blickar. Senare visade det sig dock att den påstådda draken var en falsifiering, gjord av blandade djurdelar. Icke desto mindre var Aldrovandis museum i Bolgna en turistattraktion under hans samtid. Lärdom och samlande kompletterade varandra väl.

Under 1600-talet börjar på allvar kunskap om världen märkas också bland samlarna. En förkärlek för det exotiska slog igenom på än bredare skala. Barocken resulterade också i fantasifulla och estetiskt gjorda anatomiska preparat. En känd stjärna på den vetenskapliga scenen var då den holländska antomen Frederik Ruysch, som var erkänt skicklig i prepareringskonsten.

Upplysningstidens 1700-tal försökte göra sig av med alltför fantasifulla inslag i naturaliesamlingarna. Nu var fakta och logik honnörsord för vetenskapen. Monster och abnormaliteter var dock fortfarande populära utställningsföremål i de privata museerna. Naturvetenskapen blomstrar, med den också naturaliesamlingarna. Vår egen Linné hade en omvittnat stor samling av allehanda naturalier, och var noga med att belägga fakta. 1700-talet var också århundradet då samlande överlag var på modet bland besuttna utanför akademierna. En samling var ett tecken på status och lärdom, men också ett pedagogiskt verktyg för universiteten.

1700-talet präglas också av imperialism. Inte minst engelska skepp åker jorden runt i jakt på kolonier. Resorna medförde också ett än större intresse för samlandet. De hemvändande skeppen var ofta lastade med mer än bara produkter att säljas, en del av lasten bestod också av exotiska naturalier från fjärran länder. I syfte att visa upp ”erövringarna” för resten av världen grundas i snabb takt museer och botaniska trädgårdar. British museum grundas 1759 efter ett arv från storsamlaren Hans Sloane. Sloane hade i sin tur skaffat/köpt föremål från fjärran länder, både som resande och meccenat.

Den kronologiska följden kan göras mer detaljerad och sträckas ut i tid. En sak är dock säker: samlande, museer och vetenskap har alltid varit intimt förknippade. Alltsedan de lärda männens naturaliekabinett till de nationella museer, som kom att stå som monument över kolonial makt och folkliga bildningssträvanden, har denna treenighet gått hand i hand.

För den som önskar fördjupa sig i sambanden mellan samlare, museer och vetenskap rekommenderas följande att läsa:

• Sörlin, Sverker (2004); Europas idéhistoria 1492-1918. Världens ordning, s.587-680. Natur och kultur, Stockholm.
• Park, Katharine et al (2006); Cambridge history of science, volume 3: Early modern science. Cambride university press, Cambridge.
• Porter, John et al (2003); Cambridge history of science, volume 4: The eighteenth century. Cambridge university press, Cambridge.

PS. Bilden överst i detta inlägg är en samtida illustration av danske läkaren och antikvarien Ole Worms museum. Illustrationen ger en god bild av hur lärda samlingar ordnades under 1600-talet.