Samlaren klassificerad

Mitt intresse för samlandet som fenomen har gjort mig ganska väl insatt i forskningen kring samlande/samlare. Jag har sedan länge försökt förstå gradskillnaderna beträffande samlande. Vad skiljer samlarna åt? Finns det olika ”typer” av samlare?

Frågor som dessa har gjort att jag på eget bevåg skapat ett antal kategorier, som skiljer samlarna åt. Gradskillnaderna är inte på något sätt slutliga. Många blir rent av upprörda över indelningar av den här typen. Jag kan bara stå för mina erfarenheter och kunskaper inom området. Det bör också påpekas att dessa klassificeringar inte på något sätt är allmängiltliga, dock är de representativa för hur många forskare ser på oss samlare.

För de som är intresserade av att djupdyka i kategoriseringar av samlarens psyke, rekommenderas att läsa t.ex. Susan Pearces bok Interpreting objects and collections; där hittar du också kategoriseringar liknande den jag gjort.

Alltså, sådana är ”vi”:

Professionell samlare (PS) En PS framhäver gärna att hon är en samlare. Förutom att aktivt söka efter speciella föremål ägnar PS mycket tid åt forskning och dokumentation kring sina samlingar. Föremålssamlandet blir närmast ett sätt att vinna kunskap inom ett område. PS finner inspiration från museivärlden, och använder också deras metoder; PS söker efterlikna de professionella museerna i sitt samlande etc. Typexempel: samlare med privat museum.

Samlare (SA) Samlaren erkänner att hon är samlare, och kan också ägna tid åt forskning och dokumentation. Hon är dock oftast inte så metodisk som PS, vare sig vad gäller insamlande och utställningsteknik. Typexempel: frimärkssamlaren.

Konsument (KO) Erkänner inte för sig själv eller andra att hon är en samlare. Vanligast bland kvinnor. Dokumentation och efterforskning förekommer inte. Typexempel: en kvinna som har 100 par skor, men ändå hävdar att hon inte samlar.

Manisk samlare (MS) En närmast manisk-sjuklig variant av samlande, där samlaren inte ägnar tid och intresse åt objekten, utan enbart samlar på sig så mycket som möjligt. MS letar vanligen efter enklare vardagsföremål som mjölkkartonger, dagstidningar eller ölburkar. Ingen metod eller dokumentation föreligger. MS handlar på ett psykologiskt plan om att fylla den lucka som rädslan för tomhet, ensamhet och fattigdom i uppväxten kan ha orsakat. MS är sällan beredd att betala något för nya föremål, utan söker efter dem på soptippar etc.

Funktionen av dessa kategorier är dock svår att se. Möjligen är det hela av rent akademiskt intresse. Dock har klassificering och kategorisering gått hand i hand med samlandet genom tiderna. Mer om detta i ett kommande inlägg…